Samhället

Vikingatidens samhälle

Under vikingatiden, eller yngre järnåldern som den också kallas, hade Sverige ännu inte blivit Sverige. Folket levde sina liv på sina gårdar under sina lokala stormän. Det som vi känner som Småland bestod exempelvis av en hel rad små länder, och nutidens Sävsjö ligger i Njudung.

Har du hört talas om trälarna? De stod längst ner på samhällsstegen. Kanske har du någongång hört uttrycket att något är ”träligt”. Trälarna var våra förfäders ord på slavar. Det var nämligen så, att man kunde äga människor på den här tiden, och de var ungefär som boskap.

Lite högre upp fanns de fria bönderna, de ägde sig själva, och kanske till och med en gård. De hade sin boskap och kanske några trälar. Mest ägnade de sig åt jordbruk, men också till viss del åt byteshandel.

Allra högst i samhället stod stormännen. De kunde själva ingå i kungens så kallade hird. Hirden var en typ av livvakt, och det var väldigt fint att ingå i den. Vet du förresten vad dessa hirdmän kunde kallas? Jo, dräng, och det var en mycket fin titel på den tiden!

Medeltidens samhälle

Har du hört talas om medeltiden? Så kallas den tid som började när vårt land blev kristet. Det hände någongång omkring 1050. Vi vet inte det exakta årtalet.

Under medeltiden var Sverige katolskt. Påven i Rom var kyrkans överhuvud även här. Kyrkan var mäktig och rik. Folket gjorde som prästerna sade. Väldigt mycket mark ägdes också av kyrkan.

De flesta arbetade fortfarande som bönder. De bodde i byar. Långhusen försvann. Husen började se annorlunda ut. De blev lite mindre. Djuren flyttade ut till speciella fähus. På varje gård fanns också olika verkstäder och visthusbodar. En visthusbod är ungefär som ett litet förrådshus.

De nordiska länderna Sverige, Norge och Danmark började enas under varsin kung. Fortfarande kände de sig inte som svenskar. En person här i trakten var inte ens smålänning utan Njudungsbo.

Städer började växa upp. De var inte mycket mer än stora bondbyar. Ibland fanns det ett kloster eller en kungsgård. När en stad fick stadsprivilegier betydde det att folket fick hålla marknader i staden. Sådana marknader brukade hållas ett par gånger om året.

De som bodde i städerna kallades för borgare. Borgarna var nästan som bönder de också. De hade nämligen kor, grisar och andra djur, och de odlade jorden.

I staden fanns ett rådhus, där stadens råd samlades. Rådet var de som bestämde i staden. Dessutom fanns det ofta ett tingshus. Där fick tjuvar och mördare sina straff.