Gravskicket

Du står på ett gravfält. Hur tror du att begravningen gick till? Vi vet faktiskt ganska mycket om det. Dels finns det beskrivningar i de isländska sagorna, dels kan vi se ganska mycket vid arkeologiska utgrävningar.

Det fanns också en arabisk man som hette Ibn Fadlan, och han blev ögonvittne till en riktig vikingabegravning vid floden Volga, i det nutida Ryssland, för ungefär 1000 år sedan.

Under nästan hela järnåldern, som vikingatiden är en del av, brändes de döda. Först kläddes han eller hon i sina finaste kläder. Sedan fick den döde gåvor i form av mat, vapen och andra redskap som han eller hon kanske skulle ha nytta av. Ibland dödades också hundar och hästar, och – om den döde var riktigt rik – några trälar, som också lades i graven. Därefter tände man eld på alltihop.

När allt hade brunnit upp, samlades aska ihop och lades i en speciell urna, som ställdes ner i marken.

Mot slutet av vikingatiden, när folket började bli kristna, slutade folket att bränna de döda. Istället lades de i en kista i jorden.

För att markera graven lade man upp en så kallad hög, eller ett röse av stenar. Detta blev sedan till de små kullar som vi ser idag på gamla gravfält. Ibland restes stenar ovanpå, både enstaka och som domarringar eller skeppsättningar.