Gravskicket

Bronsålderns gravskick

Under bronsåldern begravdes de döda ofta i högar eller rösen. Det gick till så att den döde kläddes i sina finaste kläder. Han lades i en kista. Den ställdes i ett litet rum av trä som den dödes släktingar hade byggt. I rummet lade de också in gåvor. Varför tror du att den döde fick gåvor? Bronsåldersmänniskorna trodde att de behövde vanliga saker också efter döden. Det var också bra att visa hur rik man var. Därför fick de döda med sig fina gåvor i graven.

När detta var gjort täcktes rummet av jord eller sten. Här i Småland användes mest sten. Då kallas graven för ett röse.

Under den äldsta bronsåldern begravdes de döda som de var. Senare, under den yngre bronsåldern, brändes de döda.

Järnålderns gravskick

Det finns ganska många gravfält i Småland. De flesta av dessa kommer från järnåldern. Det var då människorna började begrava sina döda på stora gravfält. De började också bo i större byar. Tror du att det finns ett samband?

De döda och deras gåvor brändes. Askan lades i en grop i marken. Därefter lade släktingarna jord eller stenar ovanpå. Det är därför ett gravfält ser kulligt ut.

Ibland reste släktingarna stora stenar över graven. Dessa stenar kude stå för sig själva. De kunde också stå i en grupp av stenar. En domarring är en sådan stengrupp. Denna gravtyp är ganska vanlig i Småland. Har du sett någon domarring?

Domarringar består ofta av sju eller nio resta stenar. Förr i tiden trodde man att de hade använts som tingsplatser. Nu vet man att de är gravar.

En annan typ av fornlämning är treuddar. Treuddar har tre, ofta insvängda sidor. När man gräver ut dem är de ofta tomma. Dessa kan ha byggts för att hedra någon släkting som kanske dött på annan plats.