Religionen

Religionen under Stenåldern

Religionen på stenåldern vet vi inte så mycket om. De hade något som kallas schamaner. En schaman är ett slags präst som pratar med det övernaturliga. Stenåldersmänniskorna trodde att alla djur och varelser var gudomliga. De trodde att döda släktingar skyddade dem från onda makter. Alltså trodde de på ett liv efter döden.

Religionen under bronsåldern och äldre järnåldern

Under bronsåldern och äldre järnåldern trodde människorna på solens kraft. Det kallas att dyrka. Vi vet det genom att titta på deras mönster. Ett vanligt mönster på deras saker är nämligen solhjulet. Ibland dras solhjulet av hästar.

Vissa tider på året samlades bronsåldersfolket för att hedra solguden. De dansade och sjöng tillsammans. Höjdpunkten var när hästar drog en vagn med en solskiva genom byn.

Vi vet också att människorna offrade saker till solguden. De hade andra gudar och gudinnor som de också offrade till. Det vanligaste var att de offrade genom att kasta vapen eller smycken i sjön. Sakerna som de offrade kan man fortfarande hitta.

Vad tror du på?

Religionen under yngre järnåldern

Har du hört talas om Tor och Oden? Då har du hört talas om asagudarna. Dem trodde vikingarna på.

Det var för ungefär 1500 år sedan som människorna började tro på asagudarna. Innan dess dyrkades solen.

Oden är den högste guden. Han är en asagud. För längesedan offrade han sitt ena öga för att bli vis. Han ser allt. Lite hjälp har han. På hans axlar sitter nämligen korparna Hugin och Munin. Deras namn betyder Hågnad och Minne.

Oden var gift med Frigg. Hon var av vanasläkt. Hennes bror var havsguden Njord. Han hade två vackra barn. De hette Frej och Freja och var fruktbarhetens gud och gudinna.

Oden och Frigg fick många barn. Först kom Tor, sedan i tur och ordning Balder, Brage, Tyr, Höder, Vidar och Saga.

Som du ser fanns det många gudar. Ändå har jag inte nämnt alla. Varje gud skötte om sitt eget.